DreamMan

God kväll (natt) kära läsare!

Ja detta var jag för 7år sen. Jag vet jag vet, jag är mycket stiligare nu. Men det känns ändå många gånger som mannen på bilden fortfarande sitter någonstans i mig och ibland gör han små utfall och blir synlig för allmänheten. Kanske är det pga att han är i mig som jag är så tjock idag? Mysterier och gåtor. Jag hoppas i alla fall att mina promenader i Japan kommer slimma ner mig så jag blir mitt vanliga jag igen. Dessa år i Kiruna har inte varit bra för mig. Har blivit lat på senaste, men nu ska jag göra nåt åt det! Nu och inte sen, som det tyvärr brukar bli.

Nå, nog med babblande!

Idag har jag varit på stan och gjort en "sista minuten fika" med Mikael Stålnacke. Mycket trevligt. Vi pratade om massa olika saker. Politik, film, nostalgiska minnen, teater, kultur och resor. För att summera, så blev vi båda lite klokare. Eller i alla fall jag blev det. Var kul att träffa honom och ta en kaffe. Var på tok för länge sen vi gjorde det. Har saknat de stunderna faktiskt. Men som sagt, vi pratade av oss lite och drack kaffe och jag lyxade till med en bit prinsesstårta.

Senare på kvällen så var det släktträff / lycka till / adjö middag hos familjen Jonasson. Det var trevligt. Massa folk, god mat och många skratt. Jag trivs i deras sällskap även fast jag inte säger så mycket. Men det är väl så jag är. Jag har alltid trivts med att hålla lite låg profil och iaktta vad som händer. I alla fall i början. Sen sakta men säkert smyga mig in i samtalen.

Efter det tog jag mitt pick och pack och gick till min mor. Vi hjälptes åt att packa min väska (hon tittade och godkände och jag vek och packade) sen delade vi på en cigg på altanen och tittade på norrskenet. Det var väldigt skönt att se norrskenet just dagen innan man ska fara iväg. Dessutom så i Japan anses det som ett bra tecken att se norrsken. Eller ja, exempelvis om ett par ser norrsken så bådar det lycka för äktenskapet. Ja, ni förstår. Efter det tog jag en snabb vända på min gamla dator som nu är min mammas dator och hittade massa gamla bilder jag trodde hade försvunnit. Som den här ovan. Bilderna gjorde mig väldigt nostalgisk och många fina minnen från Kiruna blommade fram. Precis som när jag drack kaffe med Micke.

Fram blommande minnen ledde till nostalgi, nostalgi ledde till en liten separationsångest, som är brukligt när man ska lämna Kiruna för en längre period, och det i sin tur ledde till någon form av resfeber. Jag är väldigt nyfiken att se allt och höra allt och framförallt uppleva allt! En person från våran skola som heter Hiyama (Hiyama-san) ska komma och möta oss på måndag morgon på flygplatsen. Eller ja, svensk tid blir det natt. En tidskillnad på 8 timmar. Hursomhelst, Hiyama kommer bli bombad med frågor och bli fotad och allt! Herregud jag hoppas han är van vid sånt för annars lär han väl bli ärrad och tycka jag är jobbig. Man skulle kunna se en viss ironi i det hela. Ofta när man ser en grupp med Japaner i Kiruna så går dem med sina kameror i högsta beredskap och fotar ALLT som finns i våran existens. Så de borde ha förstående för att bli behandlade på samma sätt. Eller?

Se, nu babblar jag på som vanligt. Kanske bäst att avsluta detta inlägg, önska er en god natt, kolla senaste Lost avsnittet och äta lite innan man sen ska sova och iväg och resa imorgon? Ja, så får det nog bli.

God natt med er, och hoppas ni fortsätter följa min blogg, för det är nu äventyret börjar på allvar!

/Eder kamrat Chrystian